Våldtäkt

Känner mej arg och uppriven och måste skriva av mej lite. Få saker gör mej så upprörd som när det kommer till våldtäkter. Jag har den senaste tiden läst domar som rör våldtäkt och våldtäktsmän. Varje gång jag har skrivit här i bloggen att jag har läst eller läst en bok är de det jag har sysslat med. Det har tagit mycket längre tid än vanligt att läsa de här böckerna eftersom jag bara kunnat läsa små avsnitt eller ett kapitel i taget eftersom jag blivit så illa berörd. Jag visste att det stod illa till med samhällets syn på våldtäkter och offer och förövare men när den verkliga sanningen gick upp för mej var det som ett hårt slag i magen. Efter att ha läst rättsfall efter rättfall från hela landet är jag bortom chock. Jag känner mej förbannad men samtidigt mållös.

Om jag kortfattat ska beskriva samhällets syn på våldtäkter och domstolars syn våldtagna på kvinnor och förövare, som även genomsyrar lagstiftningen, är det nämligen så att många kvinnor får helt enkelt skylla sig själva om de blir våldtagna. Om en kvinna är berusad eller narkotikapåverkad, bär utmanande kläder, är "flirtig", följer med män i god tro om t.ex. skjuts hem eller - värst av allt - umgås med invandrarmän tycker folk tydligen inte det är konstigt att en kvinna blir våldtagen. Det är hennes skuld. Det är hon som utsatt sig för risken att bli våldtagen. Hon borde förstått. Hon kunde i berusningens tillstånd inte försvara sig eller göra motstånd. Kvinnan bär alltså skulden i det hela. Ingen tycker att det är våldtäktsmannen/männen som har gjort fel. 

Vårt så kallade jämställda samhälle sänder fortfarande år 2008 ut signaler om att det är skillnad på att våldta en full och en nykter kvinna. Att kvinnor som utsatts för övergrepp av män de känner eller följt med hem inte är högprioriterade. Att våldtäkt på kvinnor med mycket smink och kort kjol eller många sexuella förbindelser i det förflutna inte är lika allvarligt. 

Det finns förmildrande omständigheter i våldtäktsmål som ursäktar våldtäktsmannen. Varför denna förståelse för förövaren? Gång på gång när män förgriper sig på så hjälplösa och berusade offer att de inte kan göra motstånd, slå sig fria eller säga ifrån utgår rätten från att mannen "inte kan antas ha lagt märke till detta". Och det är aldrig någon som protesterar mot eller ifrågasätter den fördomsfulla bilden av mannen som förekommer, att när de är sugna på sex kan de inte behärska sig eller tänka klart, inte märker att kvinnan är medvetslös eller somnat, att de slutar lyssna och inte "hör" när hon skriker och bönar och ber för sitt liv. Jag ser i tingsrätten och hovrätten ett ställningstagande som går ut på mäns "rätt" att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föresrällningar. 

Det räcker alltså inte med starka fysiska bevis eller läkarutlåtanden om skador som uppkommit eller trovärdiga redogörelser eller till och med vittnen för fällande dom i ett våldtäktsmål. Återigen; var kommer denna förståelse för mannen ifrån? Vad finns det i samhället som gör att mannens upplevelse av det inträffade står över kvinnans? Det kluriga är att bevisa att mannen hade uppsåt att våldta henne. Lagarna och bevisprövningen genomsyras av myter angående kvinnligt och manligt, sexualitet och biologiska föreställningar. Synen på kvinnans beteende före övergreppt och mannens uppfattning av detta får enligt mej för stor betydelse. Domstolarna verkar resonera som så att det är mannens upplevelse av det inträffade som är intressant, inte om det utifrån är att anse som ett övergrepp. Så länge den misstänkta gärningsmannen inte tycker att det är konstigt att kvinnan tar skada av sexet eller inte är vid medvetande under tiden sexet äger rum så har han inte uppsåt. I praktiken betyder det att vissa män aldrig kan anses ha våldtagit i lagens mening eftersom de själva inte tycker att det är våldtäkt. Att andra kan tycka att det inträffade är sjukt och befängt är av mindre betydelse än hur våldtäktsmannen upplevt situationen. Om han inte inser så har han heller inte uppsåt - vilket är förutsättningen för att någon ska bli dömd för våldtäkt. Mannen ska veta att han vill våldta. Det räcker inte med att det utifrån sett är att betrakta som våldtäkt. Tanken måste finnas hos mannen; att hon inte vill men att han ändå fortsätter. Att skylla ifrån sig på offret, vilket är mycket vanligt i våldtäktsrättegångar, är dessutom ett av de allra vanligaste beteenden hos gärningsmän. Därför kan jag tycka att det är extra märkligt att rätten till denna grad lyssnar på gärningsmannens syn på uppsåtet.

Snälla förstå att det inte finns någon "mall" eller stereotyp bild man kan ha kunskap om när det gäller våldtäktsmän. Det kan vara vem som helst i den bemärkelsen att det är män från alla samhällsklasser, friska och välbegåvade populära socialt kompetenta och från högutbildade yrkesgrupper, likaväl som män med kriminellt förflutet, psykisk sjukdom och mindre välbeställt förflutet osv. Den mest intressanta föreställningen folk har är att våldtäkter uteslutande begås av invandrarmän. De har en främmande och dålig kvinnosyn och ett annat kulturmönster vilket gör att de inte klarar av "den fria svenska kvinnan" och missförstår situationen och uppfattar henne som gratisprostituerad. Det har vi ju lärt oss; kvinnosynen i andra länder är "förfärande" men i Sverige är den toppen. Är det bara i andra länder och kulturer det finns män som hatar kvinnor??

När samhället fortsätter att bära på myterna om att våldtäktsmän är invandrare/muslimer, missbrukare eller den tafatte ensamvargen med psykiska problem får männen med välpolerat yttre, högskoleutbildning, många vänner och fin barndom fritt fram att förgripa sig på den utslagna berusade tjejen eller kvinnan med många sexuella partners i sitt förflutna. 



Detta blev ett väldigt långt inlägg. Jag hade så mycket tankar och känslor som behövde komma ut. Det är ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat och som berör mej djupt. 

Deprimerad

Trött på hela tillvaron. Det finns ingen inspiration att hämta någonstans, inget att längta efter, ingenting att sträva efter att uppnå. Orkar ingenting och det händer nästan aldrig något roligt. Jag vill bara sova och äta. Orkar inte städa, handla och laga mat och sånt.. Det finns personer i mitt liv som är en jävla besvikelse och hela tiden en massa skit saker jag måste göra.

Hatar min utbildning och Malmö högskola som bara blåser mej. Hatar min jävla praktikplats som utbildar mej till nån jävla fritidsledare som håller i lekar och bokcirklar och bullshit medans jag tar en massa dyra jävla lån. Den här så kallade utbildningen leder inte till nåt jävla jobb. Leder mej bara rakt ut i arbetslöshet.

Vill bara va ifred. Jag vill inte lämna ut min nyckel till lägenheten och ha en massa jävla främlingar i mitt så kallade hem. På tal om den här lägenheten så hatar jag den också. Hatar MKB som bara rånar mej på tusentals kronor varje månad och inte ens kan värma upp skiten. Varje natt campar jag utomhus, känns det som, i 14 grader och jävla orkanvindar som blåser över hela mej.

Jag hatar den jävla uppsatsen som det är meningen att jag ska skriva. Tiden bara går och jag orkar inte ens tänka på skiten.

Jag vill inte på flera år bli färdigutbildad. Jag vill inte bli bostads- och arbetslös om mindre än 1 år.

Jag orkar ingenting. Jag bara går och går på energi jag inte har. Gör saker jag inte vill som en robot dag ut och dag in. Vill bara sova hela dagarna. Kan inte göra någonting, har inga pengar. Inte kul att slappa eller äta någonting, man blir bara fet och borde bara träna istället. Kan inte gå ut, man blir bara bortförd, våldtagen, mördad och dumpad någonstans. Hatar Sverige. Går inte att jobba med det jag vill, politik, ekonomi och fördomar förstör bara allting.. Allt känns hopplöst.

Nu ska jag till stadsbiblioteket och skämma ut mej och försöka få någon där att vilja starta en jävla bokcirkel med mej. Yeah good luck

Mosippan

Idag var jag på studiebesök på Mosippan. Mosippan ligger på Vattenverksvägen 69 i utkanten av Malmö i ett industriområde i Valdemarsro. De som blir placerade på Mosippan är förverkade som hyresgäster på grund av misskötsel eller förfallna hyresskulder samt nyanlända flyktingar. De nyanlända ansvarar kommunen genom stadsdelen Kirseberg för och familjer med betalningsproblem kommer från stadsdelsförvaltningarna Södra innerstaden och Rosengård. Det bor ca 48 familjer i de slitna rosa barackerna och över 100 barn.

Jag visste att det skulle vara illa, för det har man ju hört och läst om, men det var betydligt värre än så. Jag kunde knappt tro mina ögon. Barackerna var i det sämsta tänkbara skick med krossade glasrutor, klotter, möss och råttor och totalt mögelskadade. De flesta familjer öppnar alla fönster och dörrar under dagarna för att vädra ut eftersom inomhus luften är tyngre och sämre än utomhus. Under tiden vaktar de vuxna hemmet eftersom inbrott och förstörelse är vanligt förekommande. Den dåliga luften och mögelskadorna har bidragit till att de flesta på Mosippan utvecklat astma och andra hälsoproblem. På nätterna sätter de på ugnen och öppnar ungsluckan för att få lite värme i det trånga utrymmet.

Det första jag ser när vi stiger ur bilen är en liten rosa barack med söndriga igentejpade fönsterrutor med orden "Mosippan hora" klottrat över hela väggen. Mellan barackerna springer barn och leker bland allt glassplitter och skräp som ligger utspritt i gräset. Alla fönster är försedda med "gardiner" (plastpåsar) som är fördragna. Jag gissar att det är för att familjerna vill skapa lite avskildhet och värna om sitt privatliv då barackerna ligger väldigt nära varandra och bara är markplansbaracker. Förlaringen är istället att familjerna på Mosippan blivit informarade om att " alla vanliga svenska familjer" har gardiner i sina hem. Det anses vara fint. En familj har täckt för fönstren med Citygross plastkassar.

"Varför körde ni inte ända in?" undrar socialarbetaren som vi ska träffa. Det var inte så långt att gå tyckte vi och det fanns ju inga riktiga gångar att köra igenom den lilla byn. "Frågan är om er bil kommer att stå kvar om en timme" säger hon oroligt. Efter vårt besök stod bilen visserligen kvar men bilarna runt omkring som inte stått där när vi kom var punkterade på vartenda däck. Det är ett gäng ungdomar som bor på Mosippan som står för större delen av brotten tror man. De samlas och röker hasch, gör inbrott och andra småbrott.

Sysslolösheten är ett av de största problemen boende beskriver. Tristess. De nyanlända invandrarna går oftast på svenskundervisning men de som bor på Mosippan är arbetslösa. Barnen går på dagis eller skolor i andra områden men ofta kör busschafförerna bara förbi barnen på busshållsplatsen och vinkar åt dem om det är barn från Mosippan. Snacka om grymhet. Då blir det ingen skola eller dagis den dagen eftersom få familjer har möjlighet att skjutsa barnen. 

Mosippan är både genomgångsboende för nyanlända asylsökande och tillfälligt boende för barnfamiljer som blivit vräkta på grund av obetald hyra eller störande beteende. Ofta finns det sociala problem men inte alltid. I vissa familjer är enda problemet att de är en stor familj. I december i år ska Mosippan rivas. Somliga familjer kommer att förflyttas till de nya byggnader som är i full gång att byggas, det nya Mosippan, andra blir på nytt hemlösa. Vad som kommer hända med dem vet varken familjerna själva eller socialtjänsten.

Betraktelser, bekräftelser och insikt

Sammanfattning:

  • Man får verkligen säga att K undersökt precis vartenda liten grej som fanns att göra i Chicago och St Louis. Det var ett så stort utbud och fullspäckat schema att allting omöjligt kunde hinnas med på en vecka. Jag tror att veckan innehöll någonting för alla i familjen och allas olika smaker
  • Usa är ett land jag tyckte oerhört mycket om ur olika synpunkter därför kommer jag återvända många gånger
  • Jag hatar att åka bil. Jag kan förstå tjusningen med att köra en speciell bil eller att man är rädd om sin fina bil osv. Men det kan också bli oerhört löjligt och överdrivet. Det är trots allt ett transportmedel. Om man inte får ha på sig jacka, jeans eller handväska inne i bilen (och helst inte i närheten av den heller), och måste gå in och ut ur en bil på ett speciellt (näst intill omöjligt) sätt (helst ska man sväva ut ur bilen utan att nudda vid någonting) samt fälla upp/ner och fram/bak sätena på ett speciellt sätt har det väl gått lite för långt..? Om man blir helt knäckt och inte förstår att det är näst intill omöjligt att en bil inte slits efter varje ägare och varje gång den används kanske man inte ska köpa en svindyr bil. Det är samma sak som min passion för skor; om jag hade köpt ett par löjligt dyra skor som jag var stolt över som jag sedan inte vågade använda för åh tänk om det börjar regna och skorna förstörs, tänk om det blir ett litet märke eller repa på dem, jag får bara gå på vissa ställen och underlag och jag får bara ha vissa slags byxor på mej till skorna för tänk om de färgar av sig eller nåt! Då anser jag att man inte riktigt har råd att äga ett par sådana dyra skor. Man måste ju kunna använda dem normalt. Samma sak menar jag med bilar. I bilen jag syftar på vågade man ju knappt andas för tänk om det bildas fukt i luften som bidrar till fuktskador eller tänk om jag äter den här godisbiten så spiller jag ett sockerkorn som fräter sönder sätet! Då hade ju världen gått under.
  • Jag är totalt ointresserad av historia. Avskyr museer, byggnaders historia, arkitektur, krig osv. Nutiden och framtiden intresserar mej med andra ord. Inte det förflutna.
  • Däremot tycker jag att vandra omkring i en stad och se mig omkring. Kan uppskatta en byggnad på grund av dess unika utseende eller nåt och det är kul att åka upp i en hög skyksrapa och titta på utsikten. Särskilt att se en stor stad som Chicago när de är mörkt med alla glittarnde ljus är fint!
  • Jag är inte det minsta höjdrädd. Svindel??
  • När jag besöker ett land är jag intresserad av landet och dess befolkning ur sociala och kulturella aspekter. Detta är det som skiljer ut mej från resten av min familj och gör att det uppstår konflikter. Jag är intresserad av hur människor lever och hur de har det, hur samhället är uppbyggt.. Uppskattar landets kultur såsom konst, musik, mode och mat. Jag är även intresserad av språk, djur och natur.
  • Amerikaner är bland de trevligaste människor jag träffat. Tänk om folk kunde vara så trevliga och hjälpsamma i Sverige!
  • Baksidan av detta är att de är generellt ganska pantade och ineffektiva...
  • Jag fullkomligen hatar när folk försöker bestämma över mej och dessutom blir sur över att jag har problem med att folk försöker styra mej! Jag låter ju folk vara som de är och skulle aldrig få för mej att försöka bestämma över dem.
  • Som jag nämnde innan tycker jag att det är spännande att prova på ett lands matkultur. Därför förstår jag mej inte på när folk skippar middagar för att spara tid/pengar! Vaaaaaaaaaaaaa jag har tre mål med dagen: frukost, lunch och middag. Det är ju höjdpunkterna på hela dagen!
  • Jag kan njuta i fulla drag av en lång promenad eller att gå i en botanisk trädgård och titta på exotiska blommor o växter.
  • Jag mår bäst av spontanitet och göra vad som faller en in i ögonblicket istället för att följa ett på förhand uppgjort schema.
  • Det är skillnad på att vara rak, ärlig och rakt på sak och att totalt köra över en person, underminera och göra att personen i fråga faller i tårar inför andra. En väsentligt stor skillnad. Det förstnämnda ser jag upp till. Det andra är bara lågt.
  • Jag har insett att om man omger sig med trevliga, lugna och glada personer blir man likadan. Umgås man med hetsiga, tävlingsinriktade och otrevliga personer blir man själv obalanserad och negativ. Jag vet vilka som får mej att må bra.
  • Jag älskar att åka flygplan. Finns inget behagligare sätt att resa på!
  • Älskar amerikanska tidningar. Marie Claire, InStyle, Glamour, Elle, Cosmopolitan...
  • Amerikanska mynt är knepiga! Det står ju oftast inga siffror på dem så man måste veta hur mycket de är värda eller läsa minimal text längst ner.
  • (Märkes)kläder i Usa är grymt mycket billigare än i Sverige. Ska nån gång åka dit med shopping som främsta syfte.
  • London har en härlig mångfald =)  Måste besöka den staden på riktigt någon gång!
  • Det är skillnad på att vara en känslig person och att vara en svag person. Jag har äntligen lärt mej efter alla års tystnad, studerande, osäkerhet och grubblande att så kallade brister och svagheter inte är fel. Det bidrar till varje individs identitet och gör oss alla unika. Därför älskar jag alla slags människor. Inte förrän nu när jag blivit introducerad till självförtroende och att tänka själv som jag insett detta och äntligen känner harmoni. Man måste inte som jag lärt mej vara på ett visst sätt och fördöma andra som sticker ut. Hylla individualism och rebeller
  • När man insett att livet inte är en tävling kan man äntligen komma någonstans.
I've drawn a conclusion, it's all an illusion, confusion's the name of the game
A misconception, a vast deception
Something's gotta change
But don't be offended this is all my opinion
ain't nothing that I'm sayin law
This is a true confession of a life learned lesson I was sent here to share with y'all
So get in where you fit in go on and shine
Clear your mind, now's the time
Put your salt on the shelf
Go on and love yourself
'Cuz everything's gonna be all right

Semester!

Idag var sista dagen på jobbet! Nu väntar åtminstone 4 veckors semester. Vet inte vad som kommer hända efter det. Var jag ska jobba. När jag kommer börja. Men det bryr jag mej inte om just nu. Nu vill jag bara koppla av och njuta av ledigheten.

Trött som fan. Ögonen rinner o svider så trött jag är. Men det är underbart att stanna uppe. Jag behöver inte gå och lägga mej i tid för jag ska inte till jobbet imorgon. Visst det är helg nu som vanligt men det känns annorlunda. Min semester började idag prick klockan fyra på eftermiddagen.

Efter jobbet åt jag och mamma & pappa på den grekiska restaurangen i Lund! Deras souvoulaki är fantastiskt god =) =)  Imorgon blir det shopping och grillning hos föräldrarna! På söndag fyller min farfar 85 år och det ska firas på restaurang. Trevlig helg. Lagom inledning på min semester =)

Legat i soffan och läst ut boken Bitterfittan av Maria Sveland och ätit Oraia. Det är kanske en av de bästa böcker jag någonsin läst. Den ligger ialla fall definitivt på topp 5 listan. Kommer ihåg stora stycken ordagrant ur boken så jävla genialiskt skriven är den. Viktig bok för 2000 talets kvinnokamp. Borde vara obligatorisk läsning för kvinnor i allmänhet och män i synnerhet.

Köpte den för rejält nedsatt pris på CDON. Var starkt tveksam först, med tanke på den lite motbjudande titeln och den melankoliska omslagsbilden, men ack så bra den va. Det är ju den mest omtalade boken på länge. Överallt omnämns den; i bloggar, i tidningar, krönikor och folk som hamnar i hetsiga diskussioner. Författaren är uppriktig och ilskan, sorgen, maktlösheten och upproriskheten känns så äkta. Hennes tankar i boken är samma jag ständigt går runt med. Bara det att jag aldrig skulle kunna formulera mej så träffsäkert o briljant.

Om alla bara läste denna boken o tog sig en funderare skulle det göra mer för jämställdheten än någonting annat...  

Fråga:

Varför ringer folk om de ändå bara tänker vara otrevliga??

Fick precis ett obehagligt samtal. Jobbigt när folk inte förstår en och blir besvikna. Om jag har gjort upp planer en vecka i förväg och dessutom har två jobb parallellt med varandra och bara för att min enda lediga dag, onsdag, inte passar så blir folk tydligen sura!

Först blir jag nästan utskälld av denna anledning av P, nu av m... Jag vill träffa alla men jag kan inte hjälpa att veckan bara har 7 dagar. Hinner bara träffa en person om dagen efter jobbet med tanke på att jag jobbar till klockan fem tre dagar i veckan och till klockan åtta på kvällen två dagar i veckan!

Jag är inte egoistisk. Jag har bara inte mer tid än ni andra...

Livet är ett skämt

Fortfarande på det konstiga humöret. Inte dåligt men absolut inte bra. Känner mej rastlös och besviken. På vad behåller jag för mej själv. Men jag kommer över det här också. Har inte mycket val heller. Tur att veckan som kommer bara har 4 arbetsdagar. Tror jag hade blivit galen annars. Men jag kommer I N T E ge mej. Inte denna gången...

Älskar min fina M.







You and I till the day we die



Fina underbara snälla älskling. Älskar dej. I'm forever yours.

Hur det står det till?

Sjuk som vanligt. Ont i halsen som fan. Var på Dolly Parton konsert igår =)  Det var skitbra bara det att det var så sjukt kallt. Hon är helt fantastisk. Hennes röst låter precis som den alltid har gjort och hon är lika bra live som om man lyssnar på skivan.





Lite svårt att ta bilder när man egentligen inte fick. Hon stod dessutom nästan aldrig stilla. Om man bortser från att det var typ minusgrader så var det sjukt bra. Alla gamla godingar man vill höra t.ex. Jolene, 9 to 5, Here you come again, I will always love you, Coat of many colours, Do I ever cross your mind, Two doors down, Baby I'm burning med flera. Den enda jag saknade var Harper Valley P.T.A. Har en speciell relation till den låten =)

I torsdags bokade jag biljetter till Stevie Wonder i globen i september. Det är en av mina högsta önskningar som slår in. För mej är han en levande legend och en ära att spendera pengar på. Jag har sett många bra nu på kort tid; Mariah Carey, Elton John, Dolly Parton och snart Stevie Wonderful =) =)

Vad har jag gjort mer då... Varit på student. Blev nästan inga vettiga bilder från det tillfället med tanke på att studenten ifråga var något för berusad!



Jag. Direkt från jobbet. Steg upp halv 6 på morgonen.



Älskling, vars kusin tog studenten.









Lilla Emma. Alldeles salig av lycka.





Annars har jag bara jobbat. Har bara gått 2 veckor men känns som om jag slitit ett helt liv. Men det är helt ok. Har ändå inget bättre för mej haha.

Andra bilder från senaste tiden.



Los Arcos för att fira att terminen är över och att det är sommarlov!



Grillat i Gränden! Här firar vi älsklings födelsedag. Bästa restaurangen i Malmö sommartid.

Idag ska vi fira Manges mammas 50 års födelsedag! Ska snart göra mej iordning och köpa lite blommor på vägen. Blir säkert trevligt.

För övrigt känner jag mej helt tom. Vaknade upp helt fel idag. Konstiga känslor...

Hatar denna dagen

Tur att den snart är slut. Tänkte vara på jobbet klockan 7 men var stört omöjligt för bussen kom en kvart för sent så det blev halv 8. Imorgon ska jag komma prick klockan 7. Precis stått och lagat mat för flera dagar framåt. Det blir lite dyrt i längden att äta lunch från restaurangen på jobbet. Det kostar 54 kronor om dagen vilket blir en hel förmögenhet om jag fortsätter. Nu ska jag väl ialla fall ha mat för 2-3 dagar framåt.

Mådde illa, sjukaste huvudvärken och ont i ögonen. Under dessa omständigheter skulle jag då försöka få någonting gjort. Dessutom kom en störig och ful fatass och var otrevlig. Drömde mej bort, grubblade och funderade större delen av dagen och jobbade på halv fart. Sen skulle jag bara kontrollera alla listorna jag höll på med och upptäckte en triljon små fel, inte som jag gjort utan som uppstått bara helt plötsligt, och då blev det fart. De sista 45 minuterna kompenserade min såsighet tidigare under dagen. Jag fick lika mycket gjort som jag hade en hel dag i normalt tempo. Helt slut när jag gick därifrån.

Usch verkligen ingen bra dag. Känner mej nere och dämpad. Fick gå på toaletten och torka tårarna som hotade att tränga fram där jag satt i min egna lilla privata värld. Kan inte jobba utan mp3n men vissa låtar framkallade minnen som dödar...

Blev ialla fall gladare när jag höll mitt pass idag. Det var inte meningen att jag skulle hålla detta passet och så blev folk så glada när de upptäckte att det var jag som var stand in! Alla mina stammisar var på detta passet och de var så glada över att se mej att det smittade av sig på mej till slut!

Nu känner jag mej mer harmonisk. Kan knappt hålla ögonen öppna men kanske ska kolla på fotboll. Tycker alla Sverige och Italien matcher är roliga att se =)

Tomorrow I'll be stronger.

Helvete

Jag är utelåst från M's lägenhet och kan inte gå in och ta mina saker som jag behöver för att göra klart den J*VLA uppgiften. Känner mej så arg och besviken. Krävs så lite för att jag bara ska skita i allt. All ork bara rann ur mej. M kommer inte hem förrän halv 5 och jag är inte hemma förrän 8 halv 9. Uppgiften måste bli färdig idag. Jaha. Det här dygnet hade behövt ytterligare 10 timmar isåfall. All tid jag lagt ner känns nu så jävla ONÖDIG.

Tack hej

Praktik-val-dax!

Ska snart cykla iväg till högskolan och göra nytt praktikval. Hoppas nu verkligen det finns lite intressanta och roliga plaster! Sedan får jag åka hem och försöka korta ner min avhandlingsuppgift. Lyckades korta ner från 13 till 11 sidor igårkväll. Fortfarande alldeles för mycket!

Har fått klartecken att jag får jobba på Tetra Pak i sommar! Om mindre än 2 veckor börjar jag. Längtar! Allting är bättre än skola och praktik just nu. Aldrig varit så skoltrött som denna terminen. Då är ekonomin säkrad för sommaren och så kanske man till och med kan åka på nån liten resa!

En som njuter av sol och bad för tillfället är Britney Spears! Tycker att det är lite märkligt att läsa att hon hårdtränar för en comeback och har redan gått ner 9 kg. Kära nån, hur såg hon då ut innan?!

image69

Ser ju nästan gravid ut!

image70

image71

image72

image73

image74

Stackars gumman! Får sätta igång med träning och diet på allvar!
Inte för att jag själv är i tiptopform men så här illa är det inte!

P.S. I love you!

Köpte inte någonting på Ikea för en gångs skull. Varken jag och mamma var på shoppinghumör. Däremot åt vi och det var riktigt gott för att vara Ikea-restaurangen =)

Efter det har jag bara suttit hemma och läst PS Jag älskar dej! Det är den boken som har filmatiserats och går på bio just nu. Har inte sett filmen men boken är bra. Mange skulle muntra upp mej för några dagar sedan när det visade sig att han hade lovat att träffa mej när han egentligen skulle jobba den kvällen. Det hade han totalt glömt och kom inte på det förrän någon timme innan han skulle till jobbet. Eftersom det innebar att jag helt plötsligt inte hade något att göra den kvällen ville han vara snäll och köpa en bok till mej så att jag hade något att göra. Då valde jag denna. 

Författaren, Cecelia Ahern, var 21 år när hon skrev boken 2004. I en av kommentarerna som står om boken på baksidan står det  "Att en 21-åring kan skriva en bok med så mycket klokhet och visdom". Det var nog just det som gjorde att jag valde denna boken. Ända sedan jag började läsa på högskolan för 2,5 år sedan har jag tampats med folks fördomar mot unga människor. Tydligen ser jag väldigt ung ut, vilket jag ständigt påminns om genom främmande människors okänsliga och ogenomtänkta kommentarer. Särskilt nu när jag är ute på praktik har det blivit särskilt tydligt att folk tror att man inte kan eller vet någonting om man är "ung". Som om en siffra spelar någon roll. Man ska aldrig döma en människa på förhand för man vet inte vad den personen har levt för slags liv och varit med om...

Men jag har stärkts av vänner och de som känner mej! Jag stod på mej och visade vilken smart och kompetent människa jag är =)  På min praktikplats har det lönat sig nu också i att de som jobbar där fått stor respekt för mej när jag väl bestämde mej för att ta plats och säga vad jag tyckte och tänkte, och framför allt; plockade fram mina kunskaper jag samlat på mej under utbildningens gång. 

Jag vet vad jag vill ha sagt med allt detta men jag kanske bara svammlar. Känner mej helt sjuk. Sitter insvept i en stor tröja och filt och en värmeapparat en meter ifrån mej och ändå fryser jag! Vaknade upp imorse med ont i halsen och nu under kvällen kom feberkänslan. Till saken hör också att jag har SJUK träningsvärk i nedre delen av magen. Det gör så jävla ont att jag måste ha sträckt mej för har aldrig varit med om dess like. Att mitt eget pass skulle ge mej en sådan träningsvärk! Samma pass som jag håller varje vecka.

Fick hindra mej själv att inte tröstäta delikato chokladbollar. Har en tendens att tycka väldigt synd om mej själv när jag känner mej krasslig =) Blev lite vindruvor istället. Nyttigheten continues...

image40
Nu ska jag återgå till min bok och läsa nåt kapitel till. Ikväll ska jag dock lägga mej I TID.
Kramelipuss


Nyare inlägg
RSS 2.0