Våldtäkt
Känner mej arg och uppriven och måste skriva av mej lite. Få saker gör mej så upprörd som när det kommer till våldtäkter. Jag har den senaste tiden läst domar som rör våldtäkt och våldtäktsmän. Varje gång jag har skrivit här i bloggen att jag har läst eller läst en bok är de det jag har sysslat med. Det har tagit mycket längre tid än vanligt att läsa de här böckerna eftersom jag bara kunnat läsa små avsnitt eller ett kapitel i taget eftersom jag blivit så illa berörd. Jag visste att det stod illa till med samhällets syn på våldtäkter och offer och förövare men när den verkliga sanningen gick upp för mej var det som ett hårt slag i magen. Efter att ha läst rättsfall efter rättfall från hela landet är jag bortom chock. Jag känner mej förbannad men samtidigt mållös.
Om jag kortfattat ska beskriva samhällets syn på våldtäkter och domstolars syn våldtagna på kvinnor och förövare, som även genomsyrar lagstiftningen, är det nämligen så att många kvinnor får helt enkelt skylla sig själva om de blir våldtagna. Om en kvinna är berusad eller narkotikapåverkad, bär utmanande kläder, är "flirtig", följer med män i god tro om t.ex. skjuts hem eller - värst av allt - umgås med invandrarmän tycker folk tydligen inte det är konstigt att en kvinna blir våldtagen. Det är hennes skuld. Det är hon som utsatt sig för risken att bli våldtagen. Hon borde förstått. Hon kunde i berusningens tillstånd inte försvara sig eller göra motstånd. Kvinnan bär alltså skulden i det hela. Ingen tycker att det är våldtäktsmannen/männen som har gjort fel.
Vårt så kallade jämställda samhälle sänder fortfarande år 2008 ut signaler om att det är skillnad på att våldta en full och en nykter kvinna. Att kvinnor som utsatts för övergrepp av män de känner eller följt med hem inte är högprioriterade. Att våldtäkt på kvinnor med mycket smink och kort kjol eller många sexuella förbindelser i det förflutna inte är lika allvarligt.
Det finns förmildrande omständigheter i våldtäktsmål som ursäktar våldtäktsmannen. Varför denna förståelse för förövaren? Gång på gång när män förgriper sig på så hjälplösa och berusade offer att de inte kan göra motstånd, slå sig fria eller säga ifrån utgår rätten från att mannen "inte kan antas ha lagt märke till detta". Och det är aldrig någon som protesterar mot eller ifrågasätter den fördomsfulla bilden av mannen som förekommer, att när de är sugna på sex kan de inte behärska sig eller tänka klart, inte märker att kvinnan är medvetslös eller somnat, att de slutar lyssna och inte "hör" när hon skriker och bönar och ber för sitt liv. Jag ser i tingsrätten och hovrätten ett ställningstagande som går ut på mäns "rätt" att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föresrällningar.
Det räcker alltså inte med starka fysiska bevis eller läkarutlåtanden om skador som uppkommit eller trovärdiga redogörelser eller till och med vittnen för fällande dom i ett våldtäktsmål. Återigen; var kommer denna förståelse för mannen ifrån? Vad finns det i samhället som gör att mannens upplevelse av det inträffade står över kvinnans? Det kluriga är att bevisa att mannen hade uppsåt att våldta henne. Lagarna och bevisprövningen genomsyras av myter angående kvinnligt och manligt, sexualitet och biologiska föreställningar. Synen på kvinnans beteende före övergreppt och mannens uppfattning av detta får enligt mej för stor betydelse. Domstolarna verkar resonera som så att det är mannens upplevelse av det inträffade som är intressant, inte om det utifrån är att anse som ett övergrepp. Så länge den misstänkta gärningsmannen inte tycker att det är konstigt att kvinnan tar skada av sexet eller inte är vid medvetande under tiden sexet äger rum så har han inte uppsåt. I praktiken betyder det att vissa män aldrig kan anses ha våldtagit i lagens mening eftersom de själva inte tycker att det är våldtäkt. Att andra kan tycka att det inträffade är sjukt och befängt är av mindre betydelse än hur våldtäktsmannen upplevt situationen. Om han inte inser så har han heller inte uppsåt - vilket är förutsättningen för att någon ska bli dömd för våldtäkt. Mannen ska veta att han vill våldta. Det räcker inte med att det utifrån sett är att betrakta som våldtäkt. Tanken måste finnas hos mannen; att hon inte vill men att han ändå fortsätter. Att skylla ifrån sig på offret, vilket är mycket vanligt i våldtäktsrättegångar, är dessutom ett av de allra vanligaste beteenden hos gärningsmän. Därför kan jag tycka att det är extra märkligt att rätten till denna grad lyssnar på gärningsmannens syn på uppsåtet.
Snälla förstå att det inte finns någon "mall" eller stereotyp bild man kan ha kunskap om när det gäller våldtäktsmän. Det kan vara vem som helst i den bemärkelsen att det är män från alla samhällsklasser, friska och välbegåvade populära socialt kompetenta och från högutbildade yrkesgrupper, likaväl som män med kriminellt förflutet, psykisk sjukdom och mindre välbeställt förflutet osv. Den mest intressanta föreställningen folk har är att våldtäkter uteslutande begås av invandrarmän. De har en främmande och dålig kvinnosyn och ett annat kulturmönster vilket gör att de inte klarar av "den fria svenska kvinnan" och missförstår situationen och uppfattar henne som gratisprostituerad. Det har vi ju lärt oss; kvinnosynen i andra länder är "förfärande" men i Sverige är den toppen. Är det bara i andra länder och kulturer det finns män som hatar kvinnor??
När samhället fortsätter att bära på myterna om att våldtäktsmän är invandrare/muslimer, missbrukare eller den tafatte ensamvargen med psykiska problem får männen med välpolerat yttre, högskoleutbildning, många vänner och fin barndom fritt fram att förgripa sig på den utslagna berusade tjejen eller kvinnan med många sexuella partners i sitt förflutna.
Detta blev ett väldigt långt inlägg. Jag hade så mycket tankar och känslor som behövde komma ut. Det är ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat och som berör mej djupt.
Om jag kortfattat ska beskriva samhällets syn på våldtäkter och domstolars syn våldtagna på kvinnor och förövare, som även genomsyrar lagstiftningen, är det nämligen så att många kvinnor får helt enkelt skylla sig själva om de blir våldtagna. Om en kvinna är berusad eller narkotikapåverkad, bär utmanande kläder, är "flirtig", följer med män i god tro om t.ex. skjuts hem eller - värst av allt - umgås med invandrarmän tycker folk tydligen inte det är konstigt att en kvinna blir våldtagen. Det är hennes skuld. Det är hon som utsatt sig för risken att bli våldtagen. Hon borde förstått. Hon kunde i berusningens tillstånd inte försvara sig eller göra motstånd. Kvinnan bär alltså skulden i det hela. Ingen tycker att det är våldtäktsmannen/männen som har gjort fel.
Vårt så kallade jämställda samhälle sänder fortfarande år 2008 ut signaler om att det är skillnad på att våldta en full och en nykter kvinna. Att kvinnor som utsatts för övergrepp av män de känner eller följt med hem inte är högprioriterade. Att våldtäkt på kvinnor med mycket smink och kort kjol eller många sexuella förbindelser i det förflutna inte är lika allvarligt.
Det finns förmildrande omständigheter i våldtäktsmål som ursäktar våldtäktsmannen. Varför denna förståelse för förövaren? Gång på gång när män förgriper sig på så hjälplösa och berusade offer att de inte kan göra motstånd, slå sig fria eller säga ifrån utgår rätten från att mannen "inte kan antas ha lagt märke till detta". Och det är aldrig någon som protesterar mot eller ifrågasätter den fördomsfulla bilden av mannen som förekommer, att när de är sugna på sex kan de inte behärska sig eller tänka klart, inte märker att kvinnan är medvetslös eller somnat, att de slutar lyssna och inte "hör" när hon skriker och bönar och ber för sitt liv. Jag ser i tingsrätten och hovrätten ett ställningstagande som går ut på mäns "rätt" att hysa befängda sexuella föreställningar är mer skyddsvärda än kvinnors intresse att slippa utsättas för beteenden grundade på dessa befängda föresrällningar.
Det räcker alltså inte med starka fysiska bevis eller läkarutlåtanden om skador som uppkommit eller trovärdiga redogörelser eller till och med vittnen för fällande dom i ett våldtäktsmål. Återigen; var kommer denna förståelse för mannen ifrån? Vad finns det i samhället som gör att mannens upplevelse av det inträffade står över kvinnans? Det kluriga är att bevisa att mannen hade uppsåt att våldta henne. Lagarna och bevisprövningen genomsyras av myter angående kvinnligt och manligt, sexualitet och biologiska föreställningar. Synen på kvinnans beteende före övergreppt och mannens uppfattning av detta får enligt mej för stor betydelse. Domstolarna verkar resonera som så att det är mannens upplevelse av det inträffade som är intressant, inte om det utifrån är att anse som ett övergrepp. Så länge den misstänkta gärningsmannen inte tycker att det är konstigt att kvinnan tar skada av sexet eller inte är vid medvetande under tiden sexet äger rum så har han inte uppsåt. I praktiken betyder det att vissa män aldrig kan anses ha våldtagit i lagens mening eftersom de själva inte tycker att det är våldtäkt. Att andra kan tycka att det inträffade är sjukt och befängt är av mindre betydelse än hur våldtäktsmannen upplevt situationen. Om han inte inser så har han heller inte uppsåt - vilket är förutsättningen för att någon ska bli dömd för våldtäkt. Mannen ska veta att han vill våldta. Det räcker inte med att det utifrån sett är att betrakta som våldtäkt. Tanken måste finnas hos mannen; att hon inte vill men att han ändå fortsätter. Att skylla ifrån sig på offret, vilket är mycket vanligt i våldtäktsrättegångar, är dessutom ett av de allra vanligaste beteenden hos gärningsmän. Därför kan jag tycka att det är extra märkligt att rätten till denna grad lyssnar på gärningsmannens syn på uppsåtet.
Snälla förstå att det inte finns någon "mall" eller stereotyp bild man kan ha kunskap om när det gäller våldtäktsmän. Det kan vara vem som helst i den bemärkelsen att det är män från alla samhällsklasser, friska och välbegåvade populära socialt kompetenta och från högutbildade yrkesgrupper, likaväl som män med kriminellt förflutet, psykisk sjukdom och mindre välbeställt förflutet osv. Den mest intressanta föreställningen folk har är att våldtäkter uteslutande begås av invandrarmän. De har en främmande och dålig kvinnosyn och ett annat kulturmönster vilket gör att de inte klarar av "den fria svenska kvinnan" och missförstår situationen och uppfattar henne som gratisprostituerad. Det har vi ju lärt oss; kvinnosynen i andra länder är "förfärande" men i Sverige är den toppen. Är det bara i andra länder och kulturer det finns män som hatar kvinnor??
När samhället fortsätter att bära på myterna om att våldtäktsmän är invandrare/muslimer, missbrukare eller den tafatte ensamvargen med psykiska problem får männen med välpolerat yttre, högskoleutbildning, många vänner och fin barndom fritt fram att förgripa sig på den utslagna berusade tjejen eller kvinnan med många sexuella partners i sitt förflutna.
Detta blev ett väldigt långt inlägg. Jag hade så mycket tankar och känslor som behövde komma ut. Det är ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat och som berör mej djupt.
Kommentarer
Postat av: Johan
Helt sjukt...
Trackback
