Cicci

Idag var jag på studiebesök på Mosippan. Mosippan ligger på Vattenverksvägen 69 i utkanten av Malmö i ett industriområde i Valdemarsro. De som blir placerade på Mosippan är förverkade som hyresgäster på grund av misskötsel eller förfallna hyresskulder samt nyanlända flyktingar. De nyanlända ansvarar kommunen genom stadsdelen Kirseberg för och familjer med betalningsproblem kommer från stadsdelsförvaltningarna Södra innerstaden och Rosengård. Det bor ca 48 familjer i de slitna rosa barackerna och över 100 barn.

Jag visste att det skulle vara illa, för det har man ju hört och läst om, men det var betydligt värre än så. Jag kunde knappt tro mina ögon. Barackerna var i det sämsta tänkbara skick med krossade glasrutor, klotter, möss och råttor och totalt mögelskadade. De flesta familjer öppnar alla fönster och dörrar under dagarna för att vädra ut eftersom inomhus luften är tyngre och sämre än utomhus. Under tiden vaktar de vuxna hemmet eftersom inbrott och förstörelse är vanligt förekommande. Den dåliga luften och mögelskadorna har bidragit till att de flesta på Mosippan utvecklat astma och andra hälsoproblem. På nätterna sätter de på ugnen och öppnar ungsluckan för att få lite värme i det trånga utrymmet.

Det första jag ser när vi stiger ur bilen är en liten rosa barack med söndriga igentejpade fönsterrutor med orden "Mosippan hora" klottrat över hela väggen. Mellan barackerna springer barn och leker bland allt glassplitter och skräp som ligger utspritt i gräset. Alla fönster är försedda med "gardiner" (plastpåsar) som är fördragna. Jag gissar att det är för att familjerna vill skapa lite avskildhet och värna om sitt privatliv då barackerna ligger väldigt nära varandra och bara är markplansbaracker. Förlaringen är istället att familjerna på Mosippan blivit informarade om att " alla vanliga svenska familjer" har gardiner i sina hem. Det anses vara fint. En familj har täckt för fönstren med Citygross plastkassar.

"Varför körde ni inte ända in?" undrar socialarbetaren som vi ska träffa. Det var inte så långt att gå tyckte vi och det fanns ju inga riktiga gångar att köra igenom den lilla byn. "Frågan är om er bil kommer att stå kvar om en timme" säger hon oroligt. Efter vårt besök stod bilen visserligen kvar men bilarna runt omkring som inte stått där när vi kom var punkterade på vartenda däck. Det är ett gäng ungdomar som bor på Mosippan som står för större delen av brotten tror man. De samlas och röker hasch, gör inbrott och andra småbrott.

Sysslolösheten är ett av de största problemen boende beskriver. Tristess. De nyanlända invandrarna går oftast på svenskundervisning men de som bor på Mosippan är arbetslösa. Barnen går på dagis eller skolor i andra områden men ofta kör busschafförerna bara förbi barnen på busshållsplatsen och vinkar åt dem om det är barn från Mosippan. Snacka om grymhet. Då blir det ingen skola eller dagis den dagen eftersom få familjer har möjlighet att skjutsa barnen. 

Mosippan är både genomgångsboende för nyanlända asylsökande och tillfälligt boende för barnfamiljer som blivit vräkta på grund av obetald hyra eller störande beteende. Ofta finns det sociala problem men inte alltid. I vissa familjer är enda problemet att de är en stor familj. I december i år ska Mosippan rivas. Somliga familjer kommer att förflyttas till de nya byggnader som är i full gång att byggas, det nya Mosippan, andra blir på nytt hemlösa. Vad som kommer hända med dem vet varken familjerna själva eller socialtjänsten.