Deprimerad
Trött på hela tillvaron. Det finns ingen inspiration att hämta någonstans, inget att längta efter, ingenting att sträva efter att uppnå. Orkar ingenting och det händer nästan aldrig något roligt. Jag vill bara sova och äta. Orkar inte städa, handla och laga mat och sånt.. Det finns personer i mitt liv som är en jävla besvikelse och hela tiden en massa skit saker jag måste göra.
Hatar min utbildning och Malmö högskola som bara blåser mej. Hatar min jävla praktikplats som utbildar mej till nån jävla fritidsledare som håller i lekar och bokcirklar och bullshit medans jag tar en massa dyra jävla lån. Den här så kallade utbildningen leder inte till nåt jävla jobb. Leder mej bara rakt ut i arbetslöshet.
Vill bara va ifred. Jag vill inte lämna ut min nyckel till lägenheten och ha en massa jävla främlingar i mitt så kallade hem. På tal om den här lägenheten så hatar jag den också. Hatar MKB som bara rånar mej på tusentals kronor varje månad och inte ens kan värma upp skiten. Varje natt campar jag utomhus, känns det som, i 14 grader och jävla orkanvindar som blåser över hela mej.
Jag hatar den jävla uppsatsen som det är meningen att jag ska skriva. Tiden bara går och jag orkar inte ens tänka på skiten.
Jag vill inte på flera år bli färdigutbildad. Jag vill inte bli bostads- och arbetslös om mindre än 1 år.
Jag orkar ingenting. Jag bara går och går på energi jag inte har. Gör saker jag inte vill som en robot dag ut och dag in. Vill bara sova hela dagarna. Kan inte göra någonting, har inga pengar. Inte kul att slappa eller äta någonting, man blir bara fet och borde bara träna istället. Kan inte gå ut, man blir bara bortförd, våldtagen, mördad och dumpad någonstans. Hatar Sverige. Går inte att jobba med det jag vill, politik, ekonomi och fördomar förstör bara allting.. Allt känns hopplöst.
Nu ska jag till stadsbiblioteket och skämma ut mej och försöka få någon där att vilja starta en jävla bokcirkel med mej. Yeah good luck
Hatar min utbildning och Malmö högskola som bara blåser mej. Hatar min jävla praktikplats som utbildar mej till nån jävla fritidsledare som håller i lekar och bokcirklar och bullshit medans jag tar en massa dyra jävla lån. Den här så kallade utbildningen leder inte till nåt jävla jobb. Leder mej bara rakt ut i arbetslöshet.
Vill bara va ifred. Jag vill inte lämna ut min nyckel till lägenheten och ha en massa jävla främlingar i mitt så kallade hem. På tal om den här lägenheten så hatar jag den också. Hatar MKB som bara rånar mej på tusentals kronor varje månad och inte ens kan värma upp skiten. Varje natt campar jag utomhus, känns det som, i 14 grader och jävla orkanvindar som blåser över hela mej.
Jag hatar den jävla uppsatsen som det är meningen att jag ska skriva. Tiden bara går och jag orkar inte ens tänka på skiten.
Jag vill inte på flera år bli färdigutbildad. Jag vill inte bli bostads- och arbetslös om mindre än 1 år.
Jag orkar ingenting. Jag bara går och går på energi jag inte har. Gör saker jag inte vill som en robot dag ut och dag in. Vill bara sova hela dagarna. Kan inte göra någonting, har inga pengar. Inte kul att slappa eller äta någonting, man blir bara fet och borde bara träna istället. Kan inte gå ut, man blir bara bortförd, våldtagen, mördad och dumpad någonstans. Hatar Sverige. Går inte att jobba med det jag vill, politik, ekonomi och fördomar förstör bara allting.. Allt känns hopplöst.
Nu ska jag till stadsbiblioteket och skämma ut mej och försöka få någon där att vilja starta en jävla bokcirkel med mej. Yeah good luck
Kommentarer
Postat av: E
Gumman då Låter inte så kul..
Trackback
